Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

/fredrik

 

 


erik+marsvin+thai




det är fint hos frida




.


Niklas Sista morgon.

Idag körde jag på en fågel och begravde den. Fast jag körde inte på den. Det kan inte vara så lätt att köra på en fågel.

 

En gång körde Niklas Strömstedt på en fågel när han var på väg hem från Lidingö. Jag kan tänka mig att det var en skadad stackars måsbebis som ängsligt stapplade runt på vägen. Sen körde Niklas sakta över den. Backade. Körde över igen.

 



Newkid kör på ankor. Sen stoppar han upp dom.

Elinasomomhonintefanns.blogg.se

Det luktar död, förruttnelse, dubbelmoral och jordnötsbågar i den här bloggen.

 

Idag såg jag Black Swan igen. Jag var den jobbiga i biografen som åt popcorn högt, satte i halsen och hostade. (knäppte även upp byxorna) Sen grät jag och min mamma de sista 5 minuterarna av filmen. Riktigt ordentligt. Jag som inte ens grät första gången jag såg den.

 

Så mycket kult på gång just nu.

 

 

pusspussnamnam/sara


emo-lol

Idag anmälde jag Sara till att kraffsa i buskar utan att fråga henne;P

När jag kommer hem igen, då ska jag lära mig en fantastisk sak och jag längtar.
Men först ska jag ut i skogen. Det är bra och mysigt och piggar upp. Mysigt att packa, mysigt att åka bil, mysig morfar, mysigt att åka tåg.



Idag grattar vi ponken.

Du är för fin för mig. Men jag vill ha dig ändå.


Det var världens mysigaste igår.

Alla Stockholms samlade mysiga människor var på Dungen. Så mycket mossgröna hippies och så många rutiga ungdommar. Två Generationer som båda verkade lika nöjda och överaskade över att den andra generationen lyssnade på Dungen. Det var en konstrast att se de långhåriga rufsiga människorna förvirrat irra runt bland det crewet som hänger där varje dag. Skitungar som är 13 och tränger sig före i alla köer.

Nya bergochdalbanan var föresten BÄST!
Dungen – Har Du Vart I Stockholm?

Maj 25 2011


flyga drake



mycket fin kväll.

Peter Settman är inte tillräckligt seriös

Grejer man kan göra samtidigt som man snyter sig:

 

Ta bilder på sig själv i webcam

 

Försöka hänga upp gardiner

 

Prata i telefon

 

Titta sin katt djupt in i ögonen

 

 


.gif



lätt värd 400 kronor.

Inatt sov jag inpudrad i potatismjöl.

Resterande tid av dessa tre dagar har jag tittt på TLC. Toddlers and tiaras, Cake Boss och det.
Bästa kanalen.

Imorse regnade det sådär på framsidan men inte på baksidan igen.

.

haralds getter.

Jag kliar och svider så in i satan just nu. På vårdguiden står det att man kan pudra in sig i potatismjöl om det kliar och det är banne mig inte långt tills jag ger upp och pudrar mig till semla.

Om jag var egoina hade ni just nu tittat på en bild på vattkoppor. Men som tur är för er så är jag inte egoina. Ingen har talat om för mig att det ser ut som ett hav av acne över hela kroppen. Vill ni ändå titta på nått äckligt så kan ni titta på den här bilden av Bältros. Det är den sjukdomen ni som kom förbi idag kan få. Fysatan och stackars er säger jag bara. Det jag ville säga dock var mest tack för att ni är fina och tack för glassen Idafrida. Godaste piggelinen på länge.

Kalle vill föresten ha en sån här på riktigt. En Jorge. Alla vi som röstar på att vi går samman och köper en till honom gillar det här inlägget så hör jag av mig när det blir dags.

ps. man måste vara på bloggens startsida för att kunna gilla. ds.

vill sjunga ut

MOT LYSMELKEN! tänker jag och gör en anja persson-säl ner från sängen.

att täcka över alla hål i tapeten med fler affischer uppsatta med tejp.

all night long

Alexandra Burke – All Night Long
Jag vill Dansa(r).




"Nej, en brandman vet aldrig vart det brinner" tänker jag och tar platta skor istället för de nya höga.

Jag blev väckt mitt i natten av käraste som kom inskramlande.

- Är du vaken nog för presenter?

Man är alltid vaken nog för presenter. Nu har jag tre nya skivor av fleet foxes, the knife och Newkid. I dagens samhälle är skivor lite som skatter för mig, så jag känner mig mycket rikare.

Ikväll när jag kommer hem ska jag visa er vad jag har köpt som är så himla fint.

håkan är kul

Sara och Sophie har gjort det till sin livsuppgift att vara med i bakgrunden så mycket på nyheterna som möjligt. På en dag, igår, lyckades vi fyra gånger. Idag handlade nyheterna om att en man dött på en byggarbetsplats och att de stängt ner och ingen var på platsen just därför. Det kändes fel att mosa sig in då.

Annars är vi nöjda.

den här blandningen av proffsigt och snusk fungerar inte

Jag önskar att jag vågade sätta på camen och ta en bild på mig själv just nu. Snett underifrån. Underbett. Fem hakor. Tittar lite i kors och så himla rolig lugg. Men jag är svag och vågar inte. Det roliga är att jag typ underbettar fram hakan omedvetet för att det är skönt att vila den på hakorna?

Jag befinner mig i hotellsängen i Köpenhamn. Det är en fin stad som luktar korv. Paris luktar kiss, Köpenhamn luktar korv och våning två i vår skola luktar svett. Jag vet inte om jag får skriva det eller om nån blir arg då vilket känns lite jobbigt, men vi gillar att leva på gränsen. Jag har köpt en sudentklänning.

Förutom bilder på apor och atletiska mörka män(som vi ju alla i och för sig uppskattar) är det mest bilder på mig framför kylskåpet på den här datorn. Jag väljer nog ändå den här.

Tidigare inlägg
RSS 2.0