partalitegranna

Hellre mycket snor i näsan än inget snor i näsan. Inget snor i näsan gör så ont.

Klockan 07.42 imorse satt vi på bussen mot skolan. Vissa dagar sover vi mest på bussen, andra dagar samtalar vi. Idag samtalade vi. Jag kommer inte ihåg vad vi samtalade om. Kanske om miljöproblemen, kanske om uppgivenhet, kanske om hajen med woodys hatt i Toy Story. Midsommar pratade vi om.

15 minuter sena till Helenlektion, men livet lekte ändå. Helen har fint hår. Och fina kläder. Man vill krama henne. Alla barnen fick rast utom Sara och Sophie för dom satt längst fram till vänster.

Klämde en macka, en dr pepper och en kaffe på Stockholms finest och löpte vidare mot ett stycke diskussion om etik och moral. Vissa människor tycker rätt, andra tycker fel. Hur kommer det sig kan man undra.

 

dags för ett möte med starka afrikanska kvinnor med inre sorger + hemlig gäst.

Kattdjuret på Nickelodeon har en fladdermus som heter Pistachen. Bestämd form. Jag tycker det är roligt. Han har inga känslor för frysta mjölkkonfektyrer.

Ikväll skall ett möte anordnas. Ett möte som bestämmer reklamvärldens framtid. 16 miljoner kronor står på spel. Sara, Sophie, Valiant.

Sara iz back on ze interwebz. Känns lyxigt, känns vemodigt.

Idag har jag satt upp animeposter (så jävla tyff) och tänkt att sånt här håller inte 18 åriga flickor på med. Väx upp Sara. Men sen kom mormor Daga och sa att jag skulle utnyttja mina unga år för sen går det förbannat fort. Burkpyramiden blir kvar ett tag till alltså.

Jag ska inte blogga om politik eller anordna en lätt tävling. Jag ska blogga om osten som ligger på en servett framför mig. Den kommer från mackan jag fick betala för för att jag kom tio minuter för sent till gratismackan. Nu har den klibbat fast i pappret i en ganska tyff grafisk form. Baby Raz hade gillat det.

Nu har vi Peter Påhlman utan Peter Påhlman. Det är trevligt, men trevligare när han är här. Ina leker pingstkyrka, Simone är besviken över att ingen dör och Henrik sover. Gonatt Henrik, drömm sött.

Jag petade på osten, tänkte äta den, hindrade mig mig själv.

Jag går in här lite då och då och undrar varför ingen uppdaterar. sen kommer jag på att juste, det är ju mitt jobb.

Igår var jag och kalle elva år. Vi köpte kakor och hallonsoda och klarade världens sämsta spel. Kalle är dålig på att pluppa i bajset i kitteln, jag är ännu sämre, och harry kan verkligen inte springa i trappor. Nöjda ändå. Sen hade vi poncho och lösnaglar också, som ett plus.

Jag saknar Sara megamycket. Så mycket att tala om, men fluffe är i London. Köpt födelsedagspresent i efterskott har jag i alla fall gjort. Jag önskar verkligen att jag orkade skriva allt om födelsedagsdagen men med dom här bestarna på naglarna går det minsan inte. Det var en så jäkla bra dag i alla fall.

Nu ska jag titta på Two Fat Ladies.

Jo Anonym, det är fantastiskt. Du är lite fantastisk du med.

Idag vaknade jag av alarmet som Kalle ställt in på min telefon för att påminna mig om att min bästa vän i livet fyller år imorgon. Tack kalle, jag hade glömt.
Igår var vi i staden - handlade present så jäkla effektivt och handlade hattar på Buttricks. Två saker som ofta händer; Vi handlar hattar, Vi hadlar på buttricks. Sen åt vi lite macarons som vi totalt köttade sönder.

Snart ska jag få middag. Kanske ris och nötter. Kanske ris och frön.

Den bästa känslan jag vet är när kvittot kommer ut ur apparaten och man har massa mer pengar än man trodde. Kanske finns det kännslor jag tycker mer om men det känns bättre att inleda sådär kraftigt. Imorgon ska jag betala en räkning men ändå, jag unnade mig en tröjja. Jag ska ha den på Saras middag och överglänsa födelsedagsbarnet. Hoppas personalen sjunger för Sara.

I alla fall är min favoritlåt nummer ett just nu den här och jag lyssnar om och om och om.
Prince – When Doves Cry [Edit LP Version]
Shit va bra den är. Ska lyssna igen.

Jag är ett sjukt djur. Måtte jag inte dö innan min födelsedag.

 

MEN. Idag har jag jobbat på mitt immunförsvar. Total protection. Inledde dagen med en smoothie. Blev helad av min mamma. Konstig upplevelse. Jag ska också lära mig att hela. Jag har kraften inom mig säger min mamma. Den finns i mina händer. När man helar någon så skickar man ut god energi från sin egen kropp till helobjektets kropp. Sen skickar den personen tillbaks energin. Sen mår man bra. Eller nåt.

 

Jag ska studera detta noggrannare sen ska jag heala alla mina vänner. Oj vad kul vi ska ha.

 

Imorse vid 6tiden tittade jag på Rachel Ray. Jag tycker inte om henne. Hon känns så amerikansk. Perfekt fru men ändå härligt grabbig och gillar mat. Usch. Efter Rachel sov jag ett tag. Ganska länge faktiskt. 14.30. Gott med oboy till frukost. Klockan blir 15.50. Laddar inför dubbelavsnitt av Beverly Hills. Besvikelse. Simning. Ingen tycker om simning. Tycker du om simning? Ingen tycker om dig bara för att du gillar simning. Ingen.

 

Nu blev jag taggad i en bild på facebook. Det hugger till i hjärtat. Skräckfylld upphetsning. Som mellan en äldre herre och en asiatisk skolflicka.

 

Ibland får man små ryckningar i armen och jag undrar om armen vill göra nåt som jag inte förstår mig på. Kanske hålla i nåns hand. Kanske döda.

 

Igår tog vi två och gick aldrig hem. Skratta åt Ponyo som tryckte upp ansiktet i bebisens ansikte och juffsade. Sen lite efter somnade vi i omgångar. Kanske inte Sara. Jag definitivt.

Idag röjjer jag gärnet och det blir fint. 
lägga upp här för får inte på fejjan.

I nästa liv vill min pappa bli en riktigt bra mjölkko.

 

Igår var det blött och idag är det torrt. Precis som Sophies framtid. Torrt och eländigt. Jag skulle vilja ha en knapp som gör att det händer något när man trycker på den. Helst en slags elektrokemisk process där en metall beläggs med ett tunt lager av en annan metall genom elektrolys.

Det är vid den här tiden på dygnet man inser

 

- jag  borde inte äta så mycket alvedon
- snabba cash var ju egentligen inte så bra
- pappas skämt när JW skulle ta emot 10 lax- ”vad det måste lukta fisk i hans lägenhet”- är roligare nu i efterhand
- hur bra eminem egentligen är.
- man vill att eminem ska vara ens morbror eller nåt.
- filmuthyrningen vid statoil är säkert värsta pengatvättssystemet
- vad otroligt tjock hon tre inlägg ner är
- det gör inget om man kliver på en iphone
- bra musik kräver högsta volym
- jag kommer vara döv innan jag fyllt 20
- jag är onödig
- man skulle faktiskt kunna ta fel på en pommacflaska med pommac i och en pommacflaska med kiss i

 

Bästa sämsta dagen på jättelänge.
Två kulor glass och man är glad igen. Fler kulor klarar man inte av. Hinner inte, orkar inte.

Jag fick jordgubbar som plumsat i mjölk till middag idag. Gott kan tyckas, men inte är det någon middag. Jag kännde dock då att vi borde nog åka tillbaka till mitt land, om så bara för en helg eller en övernattning. Det är ju faktiskt inte helt slut på sommaren ännu. Åh föresten borde vi ju fira halloween där. Aja.

Imorgon tänker jag i alla fall köpa ett plagg.

Det smärtar i mitt hjärnkontor men jag är immun mot alvedon. Undra vad som händer därinne egentligen. Nåt riktigt ohyggligt. Döden kanske bor där inne. Satan själv.

 

Igår läste jag ut en bok. Trots att jag är jättegammal och har läst ganska många böcker i mitt liv så känner jag mig ändå så fruktansvärt duktig och nöjd med mig själv när jag avslutar den sista meningen. Klapp på axeln, bra jobbat Sara. Bra jobbat.

 

Idag har varit en fruktad dag men ändå efterlängtad. Det är konstigt när saker plötsligt är över

 

Jag har börjat fundera lite mer på min födelsedag. Undra vilka som har tid att fira den med mig. Alla gör så mycket saker. Ingen uppskattar den där känslan när man sitter framför datorn vid elva tiden och tänker att om ungefär 5 timmar ska jag nog gå och lägga mig. 5 timmar av oändliga möjligheter. En dator innehåller hela världen. Fast man kan inte lukta och klämma på saker. Det är det jag saknar ibland.

Tid man uppskattar att kasta bort är inte bortkastad tid. Idag har jag spelat sims. Mitt egna liv känns just nu så tomt och trist och det var nog säkert flera år sen sist jag spelade sims. Jag kände att nu var det dags att spela sims igen. Undra om sims är ungefär lika farligt för hjärnan som skjutspel.

 

Igår hängdes det upp gardiner i vardagsrummet. Fint tyckte mamma och jag. Fjolligt tyckte pappa. Fjollgardiner. Jag är glad att jag har en pappa som är en riktig man.

 

Om typ två veckor fyller jag 18 år. Jag har inte bestämt om jag tänker låta mitt nuvarande regnhumör bestämma att jag inte vill göra något speciellt eller om mitt riktiga jag tänker planera något minnesvärt. Egentligen vill jag inte baka kakor och bjuda in folk. Jag vill inte till the bridge och inte till nype. Jag vill äta fin dyr mat ute och gå på gammal svartvit film. Dricka alkohol bara för att jag kan. En kulturell upplevelse.  Eller så har jag en fest på sims. Jag ska bjuda min granne Aldo som har ett stinkmoln runt sig. Han förstör alltid alla fotografier.

 

Imorgon är det kanske onsdag. Då ska jag göra något. Något legendariskt.