partalitegranna

18 år

18 år
70 kilo
184 centimeter

”jag börjar bli gammal”

vilka dagar vilka nätter
flyende fåglar
ensamma människor
vilka tårar vilka svordomar

Sophie,
hur är det att inte se sin vackrastebestaven bli stor?
att inte uppleva hennes stora kärlek…
Minns du när du stängde in mig i torkskåpet?
du räddade mig, min hjälte
och sade ”Sara, Sara det är för ditt eget bästa.
jag log
jag log till och med på väg mot mörkret

Sophie,
även fast du var lite ofräsch, så gick jag aldrig
du var i mina tankar

Sen du tvingade mig bära jordsäckar till baksidan,
läser jag farliga dikter
och bråkar med världen
jag ville rädda alla förtryckta
ensam, med min vänstra arm
de sköt mig Sophie, från alla fyra håll sköt de mig
din vackrastebestaven vars ögon du aldrig kysste

jag lever för att äta ärta med grävling
av den anledningen är jag inte rädd för döden
den som dör, den dör

det här med att växa
det är som att förlora
ju äldre vi blir desto fler försvinner
det sägs att man mognar med tiden
ju närmare jag kommit döden desto mognare har jag blivit

vi. du, jag, hästen helen, snorre och det adopterade afrikabarnet intog vägar utan återvändo
vi drack barnsaft från svarta oceaner
det fanns de som återvände
det fanns de som släcktes som ljus
bara jag återstod…

döden, vilken känsla Sophie

Min mjölkvita, min vackrastebestaven
min eld, min stora kärlek
det är svårt utan dig, du är min anledning…

jag ville smaka himmelen
innan jag hamnade mellan fyra väggar
man kan ju inte dofta rosenblad genom stenmurar

Du är bara

18 år
70 kilo
184 centimeter